Vårt arbetssätt

Hur vi arbetar

När vi följer upp och samtalar med människor somt levt i skyddade boenden och miljöer får vi höra alla typer av berättelser och beskrivningar. Vanliga ord är rädsla, känslan av att vara instängd eller inlåst, oro, ångest och depression. När vi har pratat med barnen beskriver de liknande symptom men med tilläggen också längtan och saknad.

Att beskriva situationen som skyddssökande befinner sig som allvarlig och mycket svår behöver ingen djupare
varken analys eller förklaring.

Vi har delat in en vistelse hos oss i några olika faser. Vi vill försöka beskriva hur en klientresa kan se ut hos oss, hur vi tänker och hur vi arbetar. Vi är övertygade om att varje människa är unik, med sina egna speciella förmågor, förutsättningar, känslor och upplevelser. Vårt arbetssätt bygger på att vi sett att det finns vissa generella stadier som man behöver passera innan man kan eller ofta orkar komma vidare. Vi kommer därför försöka beskriva de olika faserna med hur vi behandlar en öppen kroppsskada då det alltid är lättare att läka de sår som syns.

q

Primära fasen

Här är fokuset på att avvärja nya hot, eller nytt våld. Här stoppar vi den akuta blödningen. Vi gör allt vi kan för att undvika nya skador och att den negativa utvecklingen stoppas. Vi samtalar, vi stöttar, vi finns där, vi avlastar, vi ringer de svåra samtalen, vi stöttar i de svåra besluten, vi upprättar förutsägbara rutiner i syfte att skapa trygghet. Vi är aldrig längre bort en ett kort telefonsamtal eller sms.

Vi tar över ansvaret för att upprätta skalskyddet. Vårt säkerhetsarbete kan vara enormt omfattande, ibland mycket mer än vad klienterna själva känner till. Hur länge den primära fasen pågår beror i slutändan alltid på individen vi arbetar med. För en del människor handlar det om dagar, för andra om månader och för vissa tar det flera år.

Vi vet att det är så och därför arbetar vi alltid med täta uppföljningar. Varje vecka har vi en avstämning med professionella självskattningsverktyg som har till att syfta att hjälpa individen försöka komma till den punken att börja betrakta sin situation objektivt. Vårt huvudfokus är att arbeta salutogent och att stötta individen att ta tillbaka ansvaret och kontrollen över sitt eget liv.

Återupprättandefasen

Här har vi kommit i gång med fasta, bestämda och mätbara mål. Vi lägger till nya rutiner, vi listar de nödvändiga åtgärderna som krävs för att individen ska kunna komma vidare.

Vi fortsätter arbeta med avstämningar och förutsägbarhet. Vi bygger vidare på det som fungerar och vi stöttar fortfarande upp där det finns minst resurser. Men huvudfokuset är alltid att individen redan i det här stadiet påbörjar arbetet med att bli självständig, självförsörjande och att leva i en egen bostad med eget kontrakt.

Leva vidare fasen

Det är här vi från framtidsportalen succesivt avvecklar oss själva. Ibland beskrivs den här fasen som eftervård. Men här har vi redan funnit ett eget stadigvarande boende som individen behärskar och kontrollerar. Här har vi det skalskydd som krävs för att individen ska kunna leva ett tryggt och säkert liv utan hot och våld.

Här finns en försörjning, antingen genom studier eller genom arbete. Men det är inte försörjningsstöd av den enkla anledningen att det aldrig är en trygg tillvaro.

Allt i livet kan vi inte kontrollera. Utredningar, rättegångsprocesser, vårdnads och umgängestvister måste få ha sin gång. Det är viktiga steg i det som kommer vara en del av individens framtida vardag och livspussel. Vad vi kan göra är att medvetandegöra, förbereda och informera. Vi ska aldrig och försöker aldrig bygga en framtid på hopp. Vi vet att vårdnadstvister kan vara smutsiga, att socialsekreterare måste följa en inte alltid komplett lagstiftning. Att det i individens nätverk kommer finnas manipulativa personer och att allt detta sammantaget kommer kunna göra fortsatt ont.

Men den som bor med oss kommer veta att vi står bredvid, att vi plockar upp dem om de faller och att vi kommer stötta i att de beslut som tas genomförs. För vi vet att desto snabbare en människa släpper sorgen, bitterheten och saknaden desto snabbare kommer läkningsprocessen att gå och livet kommer med det ändå vara lättare.

Att bryta upp från sitt boende, sin skola, förskola eller arbetsplats kan innebära en stor stress i sig. Att göra det i ett akut skeende för att undvika direkt våld är en ännu större stress.

Människor som drabbas av det behöver så snabbt som möjligt få ”landa” i en trygg och säker miljö utan risk för att upptäckas eller bli funna. Det är extremt svårt att hantera den situationen på egen hand och tilliten till det egna nätverket är inte sällan obefintlig.

Att leva i utsatthet har tyvärr blivit ett vanligare problem i Sverige de senaste åren. Det kan handla om hot och våld från närstående, från familj och släktrelationer eller från kriminella nätverk. Alla som drabbas reagerar med olika typer av psykisk ohälsa och med risk för allvarlig traumatisering som följd. Inte sällan är det barnen i familjen som drabbas värst.

Inom sociala myndigheter i Sverige finns en mängd olika lösningar men genomgående stor brist på resurser. Vi möter allt för ofta uppgivna socialsekreterare med det direkta uppdraget att söka efter de billigaste alternativen istället för kanske de bästa. Absolut inte alltid och man ska ha en stor respekt för det gedigna och fantastiska arbete som dagligen utförs runt om i landet på våra socialkontor. Men som i mycket annat finns idag en allmän resursbrist i vårt samhälle som tyvärr drabbar också den här gruppen utsatta människor.